All these secrets that I shouldn't tell...

Ingen skola idag heller, nej, för mycket alltihop. Fetångest sen igårkväll och jag vill inte mer. Jag blir kanske aldrig frisk ändå? Jag kanske aldrig blir med det här iaf? FAAN! Så jävla trött på skiten, och jag vill inte svika världen. Vill inte ha en till sjukhusrunda, det är det inte värt. Men jag vill inte dö heller, så långt har jag iaf kommit. (O jag tackar ännu en gång medicnerna.) Känns konstigt att inte ha en konstant dödslängtan, antar att det är lika konstigt som för friska att att föreställa sig att att alltid vilja dö? Jag vet inte... Åååh, villintevillintevillinte! Vill bara gå o bli stenhög just nu..

Jag som trodde det skulle bli bättre nu... Jag går till psykologen som mycket som jag orkar, trots att vi aldrig kommer fram till nåt speciellt, jag tar mina mediciner, jag äter, försöker träna när jag klarar, och försöker gå till skolan när jag psyket orkar. Vad mer kan jag göra? Jag FÖRSÖKER JU! Varför blir det aldrig bra?

M, tycker vi sticker till stugan snart..

Det ultimata för mig skulle vara om jag fick opererat foten så jag blir återställd, opererat ärren, blir av med övervikten (helst går ner så jag själv tycker att jag är smal) förminskat brösten, klara körkortet, sen bli frisk i huvudet, kunna plugga till allt jag nånsin velat, o få ett normalt jobb. Så jag kan må bra, leva livet, flytta hemifrån, klara mig själv o kanske en dag till o med hitta nån att bli kär i... Fy fan, alltså... Det hade vart perfekt. Då hade jag kunnat njuta av livet o göra allt jag nånsin drömt om. Jag vill bara få må bra..


These voices trapped inside my head Tell me to run before I'm dead!