God forgives, I don't

Konstigt. Har vart en okej dag, igår vart det bra o i förrgår med. Tillochmed letat fram glad musik på mp3:n i taxin o drömt om studenten. Men jag känner mig inte.. Jag vet inte, det känns inte bra. O jag är så jävla rädd, jag orkar inte, vill inte. Är så trött, så jävla trött... Förstår helt enkelt inte.

Fan. Vill inte ner igen, vill inte krasha. Det gör så ont, nej vågar inte ens tänka på det. Det låter fel att säga att jag är rädd att gå ner mig, för det för det får det att låta som att jag mår bra. Och det gör jag inte. Jag är långt ifrån frisk, o jag hatar det. Jag avskyr det nåt otroligt.

Men jag fattar inte, det verkar gå bättre titt som tätt men även under stunden där man verkar må bra så får jag sånna känslor.. Känslor som påminner om hur det var, o det är inget jag vill minnas. Känslor som inte ska komma under dom stunderna, dom lyckliga stunderna men som får mig att vilja skära upp halspulsådern. Fan..

Jag gillar det inte.



I'm not Jesus, I will not forgive!


Ps. Jätteledsen H, o M du med, för att fylle sms o samtal. Jag SKA verkligen skärpa o sluta med det! Ds.